Titel: Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek
Författare: Lena Andersson
Förlag: Natur och kultur
ISBN: 97-91-2713-853-7
Språk: Svenska
Antal sidor: 205
Finns hos: Adlibris / Bokus
Handling: Ester Nilsson är poet och essäist och en förnuftig människa i en förnuftig relation. En dag får hon en förfrågan om att hålla ett föredrag om konstnären Hugo Rask. Från och med nu ska hela hennes tillvaro hänga samman med denna till sin avsikt helt oskyldiga begäran.
I publiken sitter konstnären själv, hänförd, och de två möts för första gången efter föreläsningen. Ett slags kärlekshistoria inleds mellan Ester Nilsson och Hugo Rask, banal i sin enkla grymhet, storslagen i sin fullständiga hängivenhet.
Egenmäktigt förfarande är en berättelse om hur mycket vi är beredda att bedra oss själva i vår önskan att bli älskade, men också om hur svårt det är att inte utnyttja människors svaghet, och hur brutalt resultatet blir. Lena Andersson skildrar här hur det känns att utsättas för den stormande passionen utan att fullt ut kunna gå upp i den. Det är en detaljstudie i makt och besatthet, rolig och smärtsam om vartannat.
Kommentarer: Jag har i stort sett endast hört gott om denna bok men ska jag vara ärlig har jag svårt att förstå varför den har blivit så omtalad samt vunnit Augustpriset.
Visst jag tycker att den tar upp ett ämne där alla som någon gång har varit förälskad kan känna igen sig något. Den tar upp olycklig kärlek nästan på gränsen till besatthet. Ester känns äkta men efter ett tag blir jag trött på henne. Jag nästan ber henne att sluta ringa, sms:a samt gå någonstans i närheten av Hugo Rasks ateljé och lägenhet. Jag blev tokig på att hon tillät sig själv att bli så förödmjukad som hon tillät sig bli. Hugo är en skitstövel men hon ger sig inte, blir galen.
Men det värsta är språket. Det var med nöd och näppe som jag läste ut boken trots att den endast innehåller 205 sidor. Jag fick läsa om flera meningar flera gånger innan jag förstod hela innehållet, detta driver mig till vansinne jag vill inte behöva läsa om samma mening flera gånger när jag läser en text/mening ska flyta på. Tycker det var på tok för onödigt och krångliga ord, det var för mycket ordbajseri och det kändes för min del för pretentiöst. Jag vet liksom inte vem Lena Andersson försöker imponera på.
Betyg: 2 av 5.
ZellysBokhylla 